Fru Blåbär

Det är en av julis hetaste dagar. Liam har bokat tvättstugan klockan tre. De flesta andra tonåringar ligger säkert på playan, som den lokala badstranden kallas för. Han tycker det är skönare att vara ute när mörkret faller. Det är tryggt att inte behöva synas. Idag när solen står som högst på himlen syns varenda partikel av honom. Vare sig han vill eller inte. Han vill inte. Men alla kalsonger är smutsiga, byxorna har ketchupspill och lakanen är gråa. Helst skulle han velat ha tvättiden senare på kvällen, men den där snofsiga tanten på tredje våningen hade bokat då. Agatha eller Agneta heter hon, vem bryr sig.   Det verkar bara vara de två hemma, de andra som bor i det lilla hyreshuset längst bort på Jaktvägen har åkt till stugan eller på husvagnssemester, ändå råkar de boka tvättstugan samma dag.     Agneta slänger på luren så det dånar om den. Hon är så arg så att hon skakar.   - Att man inte ens kan få komma och hälsa på sin egen syster, nu när det är semester och all

Ibland känns det som om man hamnar på ställen av en anledning. Ni vet den där overkliga, nästan magiska känslan av att det finns någon mening med att just jag är på den här platsen med just de här människorna. Igår kväll hade jag den känslan.  Jag bokade in mig på en tre timmars kurs i kreativt skrivande i Mariefred för bara några dagar sen. Tänkte att det kan bli kul att få träffa andra som gillar att skriva och Eva Stilling som håller i kursen verkar väldigt kunnig. Inget mer med det. Men redan när jag klev in i lokalen, så kände jag mig som hemma. Trots att jag inte tidigare befunnit mig på platsen. Under denna regniga, mörka men mysiga tisdagskväll fick vi prova på flera knasroliga och användbara skrivövningar, samt ta del av varandras och framförallt Evas långa erfarenhet av skrivande. Prestigelöst och bara så roligt. Deltagarna bestod både av de som hade mer erfarenhet än jag av att skriva och de som, precis som jag kände bara för några månader sen, inte visste hur de ska bör

Ikväll har jag jobbat med mitt syprojekt, som ska generera till försäljning på någon marknad så småningom. När jag går på marknad så tänker jag ofta att "det där kan jag göra själv", samtidigt som jag är väldigt imponerad av de som står där och säljer sina alster. Så nu tänker jag prova själv. Jag vill gärna veta hur ni tänker när ni går på marknad. Vad vill ni köpa? Målgruppen är föräldrar och barn. Tygväskorna är i lite mindre storlek än vanligt. Haklapparna är sydda i vaxduk. Jag har tänkt att färger och mönster ska vara könsneutrala. Jag är tacksam för respons!

Jag är en sån som läser istället för att se på tv. Mina böcker blir till mina vänner för en kort tid och de blir mig väldigt nära. Jag kan få lite ångestkänslor när boken är på väg att läsas ut och en gnutta sorg sköljer över mig när sista sidan är läst. Speciellt om det är en bra bok. Jag brukar läsa ut böcker jag inte gillar med, vill ge alla en chans liksom. Jag köper ofta böcker på second hand och i pocketform. Billigt och bra. Återvinning och besjälning.  En bok som ligger mig varmt om hjärtat just nu är Sara Kadefors   bok "Borta bäst". En helknäpp och knastokig lättläst roman som ändå har ansvar och något viktigt i undertonen. Den handlar om Sylvia, en medelålders svensk kvinna som bestämmer sig för att byta ut det tråkiga radhuslivet mot att leva som hemlös.  Ja, ni hör ju hur galet det låter... Boken har fått blandade recensioner men en som beskriver den så som jag ser på den är Bokhora som trots sin obscena titel är en väldigt bra blogg.

kvalitetstid med det finaste jag har löven glimmar i guld frisk luft   doft av skog vila i vackra vyer drömmar om framtid  och nostalgi  höstmys  vi tillsammans

Barnen gick hem tidigt från förskolan idag. Biblioteket får bli min räddning till att ta kål på några timmars dötid innan zumbapasset klockan sju. Jag går bland bokhyllorna i lugn och ro innan jag planlöst samlar på mig några novellsamlingar och en av Hemingways klassiker. När jag slår mig ner vid ett bord med min bokhög sprakar högtalaren till. En långsam, övertydlig kvinnoröst säger att det ännu finns några platser kvar på kvällens föreläsning som börjar om tio minuter. Varför inte, tänker jag som har all tid i världen ikväll och inte särskilt mycket att göra. Jag känner mig viktig och låtsas som om föreläsningen är inplanerad när jag går in i hörsalen. På en svart, stoppad stol bland handikappföreningarnas medlemmar njuter jag sen av en lysande föreläsning av...*trumvirvel*...: Louise Hoffsten.  Vi får höra om hennes livs resa. Från uppväxten med glädjen till musiken, till hur hon vägrat ta till sig att hon endast trettio år och på väg till USA för att bygga upp en musikkarriär dä

År 1900 öppnar anläggningen Smögen hafvsbad sina dörrar som kurort. Platsen ansågs vara omgiven av ett havsvatten med västkustens största salthalt samt luft av oförfalskad renhet. Badgästerna kom hit för att både läka och roa sig. Det är fortfarande frisk luft och magiskt vacker natur. De granitklädda husen står dock tätt och grannarna är på en noslängds avstånd, vilket gör att det inte känns lika harmoniskt som jag kan tro att det var i begynnelsen. Hotellrummet är fridfullt i avskalad och sval skandinavisk design. Rent, fräscht och rymligt. Personalen är trevlig och omhändertagande. I restaurangen som också känns skandinavisk med pinnstolar och ljus rymd har viss utsikt över klipphällarna och havet som fördel. Maten är genomtänkt med utsökta och säsongsbetonade råvaror. Självklart serveras det fisk och skaldjur vid varje måltid. Under vårt besök är det många gäster här samtidigt, vilket kan tryta på tålamodet och hörseln när man vill samtala med sina bordskamrater.